lördag 14 december 2019

Mer om Johanna 2021


Johanna från Kallhäll 2021

 För 40 år sen spelade vi
”Johanna från Kallhäll”
(text Cannie Möller, musik Lasse Dahlberg)

och nu gör vi en fortsättning.

Vad har hänt i Kallhäll och Järfälla och världen på dessa 40 år?
Vi gör en musikalisk resa från industrialismens barndom till där vi står idag – och vi tar också ett kliv in i den närmsta framtiden. Vilka utmaningar står vi inför som människor och världsmedborgare? Och hur möter vi dessa utmaningar?

Vi gör ett spel där amatörer och proffs repeterar i vårt gamla Folkets hus, Blomstervägen 11 A i villastan i Kallhäll.
Vi söker skådespelare, körsångare – gärna en hel kör – folk som gillar att sy och snickra och dom som vill hålla på med ljus & ljud. Och förstås dom som tycker om att pyssla med gamla hus…
Och vi börjar onsdagen den 5 februari kl 19-21 och fortsätter sen en gång i veckan, (växelvis onsdagar och tisdagar). 

Om då och nu.

Det var av nödvändighet som gjutarna och metallarna på Bolinders Mekaniska verkstad i Kallhäll gick samman och i hemlighet bildade sin fackförening 1912.  De riskerade att bli av med både jobb och bostäder men deras överlevnadskamp lyckades. Och det var där, kring Bolinders som det moderna Kallhäll sen skulle utvecklas. 
Om Kallhällarna för hundra år sen handlade ”Johanna från Kallhäll” som spelades av Teodok i Gamla Folkets hus 1981 och 82. 
Hur barn och ungdomar har det är en mätare på hur samhället fungerar. 
1912 födde fattighjonet Kajsa-Stina sitt barn på marken men Johanna hade turen att få ett tryggt hem hos goda fosterföräldrar.  
Nu när vi går in i 2020-talet har perspektiven vidgats. Många människor har hela världen som jobbmarknad, möjligheterna är hisnande. Men utmaningarna är också stora.Flyktingar har sökt sig till vårt land för att undkomma krig och fattigdom. Många klarar sig bra, andra inte.
Forskningen pekar ut stress, skärmberoende, konkurrens om utbildningsplatser och jobb som några av orsakerna till att många unga mår psykiskt dåligt
Kanske har ungdomar också i högre grad än vuxna tagit till sig tecknen på den klimatkris som forskarna sen många år pekat på. 
Mer info: www.teodok.com, facebook ”Teodok” samt ”Teodoks medlemmar”
Kontakt: info@teodok.comcanniemoller@gmail.com

 

 

 

fredag 13 december 2019

Om Johanna 2021 från Cannie Möller


Tankar om skillnaderna då och nu – som jag ser det. Och om vilken kamp, vilken linje som är övergripande för våra liv och vår framtid. Och för "Johanna 2020".

Under första hälften av 1900-talet var världen långt borta. Människorna såg för sina ögon och kände i sina kroppar vad som behövde göras: förbättra bostäder och arbetsförhållanden, sjukvård och skola för alla, ja ni vet, kampen för välfärdssamhället. I den kampen var socialdemokratin (och i viss mån också kommunister och liberaler) drivande. Fackföreningarna var den andra viktiga kraften i förändringsarbetet. Invigningen av Bolinderbyn kan man se som en symbol för hela det svenska välfärdsbygget. Drömmen om jämlikhet tycktes på väg att bli sann. Huvudmotsättningen för att gå vidare och framåt mot större jämlikhet och mer rättvist välstånd fanns i Sverige, man bekämpade giriga arbetsgivare och reaktionära krafter inom landet.

Idag, 2019 ser jag en annan bild. Från att lokalsamhället och Sverige var navet för livet är vi nu globaliserade, vare sig vi tycker om det eller inte. Vi lever i ett nätverk där "marknaden" håller i klubban. Våra vardagsliv är uppbunda till mantrat ökad konsumtion-ökad- produktion = vinster för företag o aktieägare samt skatteintäkter som ger möjlighet till fortsatt välfärd.


Vi kanske vill låtsas att vi står utanför den här marknadskarusellen men våra liv och våra vanor har anpassat sig till att t.ex handla på nätet – varor som fraktas över klotet – och skicka tillbaka det som inte passar – återigen kors och tvärs över klotet. (Gratis retur för kunden men vad är kostnaden för kliotet?)
Just nu ser vi extremt tydligt vad priset för detta är. Jordens ändliga resurser har snart slukats (skogar, mineraler, olja etc). Växthuseffekten... ja ni vet.

Just nu ser jag den folkliga, utomparlamentariska upprördheten och viljan att förändra det som är på väg att dränka/ kväva/förgifta oss som den viktigaste kraften.
I pjäsen är det Maya som är förgrundsgestalt för den kampen. Vi ser tanter på balkonger son instämmer med henne och skolbarn som kommer till morgonaktionen på parkeringsplatsen. Men Maya är navet.

Dom som först drabbas är dom som inte kan köpa sig trevliga bostäder och trevliga liv – som Kalle & Johanna och dom andra inflyttarna på Bolinder strand.

Dom drabbade i Kallhäll finns i skyddsrummet, arbetslösa, skyddssökande, ensamstående med dålig ekonomi som Jossan och hennes dotter. Sonen har hittat sin karriärstege i det kriminella gänget.


Klass- och rättvisefrågor är med nödvändighet globala idag: det är inte vi i den rika världen som i första hand drabbas av höjda havsnivåer alt torka som omöjliggör allt jordbruk.
Det har funnits många folkvandringstider i historien, kanske står vi nu i starten av en sån? Många civilisationer har gått under p.g.a rovdrift som tillåtits pågå tills inget mer fanns att ta ut. Jordar som eroderade till följt av total skogsavverkning, utfiskning m.m.

Den slutgiltiga dödsstöten för såna civilisationer har ofta varit att man inte förmått analysera det nya läget, man har bara kört på i gamla mönster tills siste man/kvinna dog. Att man inte förmått samarbeta med grannar och andra folkgrupper utan istället tagit dyrbara resurser till krigföring har också varit orsak till slutgiltig undergång. Ja det finns mycket intressant i historien som ger tankar om var vi står idag.

I akt 1 1912 - 1940 är huvudmotsättningen förstås den mellan arbete och kapital. (Vi får ju t.o.m se patron Bolinder med hög hatt som vi är vana att motståndaren ska skildras.)

 
I akt 2 bär motståndaren inte nån hög hatt...

I kampen för ökat välstånd har den globala marknaden satt sig i högsätet. Vi vande oss under decennierna att tänka att ökad produktion förutsätter ökad konsumtion vilket ger utrymme för välfärdssatsningar som ska utjämna klassklyftor. Att de allt snabbare snurrande hjulen innebar ett hot mot jordens resurser och förutsättningar som biologisk miljö insåg vissa redan på 40 och 50-talen (Rachel Carsons "Tyst vår" t.ex) Men det var exklusiva röster i marginalen. Några klädde sig i svart men det påverkade ingenting.

Nu finns det globala i det lokala. Världen finns i Kallhäll. Människorna måste slita sig från sina sköna balkonger och komma ut ur de invanda kokongerna. Där vi alla lever i den rika världen.
Helst innan det är för sent. Det ser jag som huvudlinjen.

CM 19-09-26




 

 

torsdag 12 december 2019

Biggan




Biggan om Romeo och Julia på KLIV-teatern


Trött men lycklig!
Så vill Biggan Dahlberg beskriva hur hon känner sig idag efter att ha rott iland det största teaterprojekt som någonsin dragits igång i Lidköping.
Som producent, d v s ytterst ansvarig för administrerandet av musikalen Romeo och Julia, har Biggan naturligtvis fått dra det tyngsta lasset.
Och som om arbetet med själva ihophållandet av det stora musikteateräventyret inte givit benne mer än nog att pyssla med så har hon dessutom tagit på sig en av de viktigaste och mest krävande rollerna i föreställningen, rollen som Julias amma. För hon var den enda som hade tid till det!
Biggan har haft fler bollar i luften än vad som kan anses ligga inom mänsklig förmåga att hålla reda på. Men lugnt och metodiskt har bon plockat ner dem, en efter en.
Det hela började egentligen den 22 december 1993 när Biggan erbjöds och accepterade johbet som ledare för det stora kulturprojektet KLIV -94 i Lidköping.
Hennes uppgift bestod i att engagera sa många arbelslösa kulturarbetare och andra som de för kulturen öronmarkta projektpengarna kunde tänkas räcka till samt att ge dem meningsfulla, utvecklande och "nytändande", uppgifter att bita i. En rad olika aktiviteter med kulturella förtecken gjorde Lidköpings eget kultur år till en stor framgång och en stimulerande injektion för kommunens kulturliv.
När det framgångsrika KLIV-projektet var officiellt avslutat gällde det förstås attt förvalta det ökade kulturintresse bland Lidköpingsborna som projektet genererat. Och Biggan hade bra framförhållning. Reda under förra våren började hon och Lasse Dahlberg, kompositör och körledare förbereda uppsättningen i Lidköping av musikalen Romeo och Julia.
Biggan och Lasse började med att samla kring sig en liten kärna av goda vänner, intresserade av att få sjunga och spela teater. Vännerna tog med sig sina vänner som tog med sig sina vänner som tog med sig... Idag är bortåt hundra personer i västra länsdelen på ett eller annat sätt engagerade i musikteatern! För att hålla ordning på det stora gänget har Biggan haft stor nytta av sin utbildning som fritidspedagog. Och han må vara hur "ute" som helst i vissa pedagogiska kretsar, men Biggan arbetar troget efter den modell den franske pedagogen Celestin Freinet skapade, den så kallade ansvarspedagogiken:
Man tar gemensamt ansvar och fattar gemensamma beslut. Sedan väljer man själv de arbetsuppgifter man tror sig kunna klara av - och man KLARAR av dem! Man sviker inte andra genom att smita undan självvalda åtaganden. Tyckte Freinet. Och tycker Biggan. -Till det mest fantastiska i jobbet med Romeo och Julia hör att så många med varierande bakgrund har kunnat samlas och hålla ihop så fint inför en gemensam och stor arbetsuppgift, säger Biggan. Samtidigt som Biggan och lasse började dra ihop ensemblen till musikalen krattade de ochså manegen för den kulturförening som bildaades i höstas och som fick "ärva" kulturprojektets namn "Kliv-94". Det fanns förvisso en och annan pekuniärt försiktig person som hickade till när Biggan meddelade sitt beslut att sjösätta det stora musikalprojektet och låta det flyta för i inledningsskedet tämligen så lösa boliner.
- Men vad Farao!, säger Biggan Om man aldrig skulle våga dra igång någonting förrän man har full kostnadstäckning så skulle ju aldrig någonting bli av! Man får naturligtvis inte vara ekonomiskt lättsinnig. Men problemen löser man i takt med att de uppstår.Man måste respektera en person med den inställningen. Och som amatör körsångare måste man förstås respektera en person också som själv har sjungit med Postflickorna....
(Reportage: Bodil Hanell)
 
 

Biggan om ansvar


onsdag 4 december 2019

Musiken


Musiken till den stora föreställningen "Johanna från Kallhäll"
skrevs av Lasse Dahlberg.
Den fick mycket press och beröm.
Nu 2021 kommer en ny "Johanna" där första akten är en repris av den gamla
pjäsen. I andra akten följer vi Johanna i olika tider fram till just 2021.
En ny stor musikteater med många körpartier och andra sånger. En stor utmaning

för teatern i Gamla Folkets Hus i Kallhäll.

Johanna från Kallhäll  (1982)

Johanna från Kallhäll 2021

Johanna från Kallhäll 2021



För 40 år sen spelade vi ”Johanna från Kallhäll” och nu gör vi en fortsättning.

Vad har hänt i Kallhäll och Järfälla och världen på dessa 40 år?
Vi gör en musikalisk resa från industrialismens barndom till där vi står idag – och vi tar också ett kliv in i den närmsta framtiden. Vilka utmaningar står vi inför som människor och världsmedborgare? Och hur möter vi dessa utmaningar?
Vi gör ett spel där amatörer och proffs repeterar i vårt gamla Folkets hus, Blomstervägen 11 A i villastan i Kallhäll.
Vi söker skådespelare, körsångare – gärna en hel kör – folk som gillar att sy och snickra och dom som vill hålla på med ljus & ljud. Och förstås dom som tycker om att pyssla med gamla hus…
Och vi börjar onsdagen den 5 februari kl 19-21 och fortsätter sen en gång i veckan, (växelvis onsdagar och tisdagar). 
Ta kontakt med Cannie Möller

Om då och nu.

Det var av nödvändighet som gjutarna och metallarna på Bolinders Mekaniska verkstad i Kallhäll gick samman och i hemlighet bildade sin fackförening 1912.  De riskerade att bli av med både jobb och bostäder men deras överlevnadskamp lyckades. Och det var där, kring Bolinders som det moderna Kallhäll sen skulle utvecklas. 
Om Kallhällarna för hundra år sen handlade ”Johanna från Kallhäll” som spelades av Teodok i Gamla Folkets hus 1981 och 82. 
Hur barn och ungdomar har det är en mätare på hur samhället fungerar. 
1912 födde fattighjonet Kajsa-Stina sitt barn på marken men Johanna hade turen att få ett tryggt hem hos goda fosterföräldrar.  
Nu när vi går in i 2020-talet har perspektiven vidgats. Många människor har hela världen som jobbmarknad, möjligheterna är hisnande. Men utmaningarna är också stora.Flyktingar har sökt sig till vårt land för att undkomma krig och fattigdom. Många klarar sig bra, andra inte.
Forskningen pekar ut stress, skärmberoende, konkurrens om utbildningsplatser och jobb som några av orsakerna till att många unga mår psykiskt dåligt
Kanske har ungdomar också i högre grad än vuxna tagit till sig tecknen på den klimatkris som forskarna sen många år pekat på.