Hej!
Anders Järnebrand på NLT här.
Jag intervjuade dig och Biggan om er bok häromåret. Nu håller jag på med en
artikel om barnmusik, litegrann med avstamp i en diskussion om huruvida den
barnmusik som produceras i dag blivit alltför vuxenanpassad - att det är
musikpreferenser hos barnens föräldrar som tillgodoses snarare än barnens
behov.
I det sammanhanget kom jag
att tänka på dig som ju har erfarenhet på området.
Vad tycker du kännetecknar
lyckad barnmusik?
Hur har du själv tänkt när du
komponerat för en ung publik? Har du valt harmonier och melodier som du inte
skulle ha använt i ett vuxet sammanhang? Hur viktigt har det varit att musiken
också ska falla vuxna i smaken?
Hur tycker du man ska tänka
när man väljer musik att introducera för sina barn?
Mvh
Anders Järnebrand, NLT
********************************
Hej Anders!
Vi lever ju i en allt snabbare och en mer mångfacetterad värld.
Långt ifrån Alice Tegnérs visor då jag var barn på 40 -50-talen.
Som kompositör tänker jag inte på annat än att det ska vara så bra
musik som möjligt. Tänker inte ”ålder”.
Bra musik för barn ska vara lika bra för vuxna.
Själv utgår jag nästan alltid från texter. Bra författare som Barbro Lindgren,
Britt G. Hallqvist
Astrid Lindgren och många andra ger mig lust att tonsätta.
För mig blir orden och rytmen i texten nya melodier. Om texten är bra går det
lätt,
då finns melodin under orden.
Att skriva musik blir en lek eller lite av ett pussel att lägga.
Att leka med effekter och ljud är också spännande.
Jag har tillsammans med Biggan och många många andra spelat flera tusen
föreställningar för barn runt om i Sverige ända sedan början av 70-talet. Jag
har aldrig tillrättalagt sångerna, musiken eller illustrationerna för att det
är en barnpublik.
Redan som nyfödd finns dansen i kroppen.
Rytmer, klanger och fina goa´ melodier smittar alla barn.
Man ska sjunga mycket för barnen.
Det är precis lika viktigt som att läsa sagor och berättelser.
Musik är socialt. Barnvisor, schlager eller rock! Det spelar mindre roll.
Det viktigaste är att vara med själv.
Dansa sjunga och le!
Ja, ungefär så tänker jag.
Mvh /Lasse
