det dunkla
bottendjupa
långt under medvetandets
innanhav
tonar fram
som en aning
en doft
en mickrostund
av oändlig smärta
i ögonblicket
kan saliga safter
skölja stränderna
och ge livet åter.
smärtan föder
vattenytan bär
innanhavet
omsluter
och vi kryper
åter
till djupen
där bakgrunden
andas med gälar.
Erik Klyka 26/4 88
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar