nu lyser ängen
tusen blommor blinkar
mot det djupgröna
kinden rodnar lätt
det kan vara detsamma
men ögat blinkar
tåget sätter fart
stationerna vibrerar
någon andas ut
grekiska sagor
bilder som aldrig tar slut
vår starka kultur
fågeflickorna
lyfter sina stjärtfjädrar
mot solnedgången
tulpaner i vas
som speglar sig i bladen
och torkar vissna
du finns i bilden
döden ger mig en gåta
och jag följer den
grodorna kväker
en bubblande symfoni
i vattenpölen
Erik Klyka roar sig då och då med ordens magi.
Här några haiku-dikter från 90-talet.
Erik hälsar oss från en himmel som ofta är blå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar