Alokalokålit

en ny Erik Klyka från 80-talet och en bild på en gavel.


Alokalokålit

Alokalokålit

Nu stannar tiden
som dikterats
av kärlekens dolk

Då nyss liv
nu tyst död
livet slår
döden grinar
gungande tyst

Tidsaxeln bryts
av ett litet ord

Alokalokålit

stilla
allt är stilla
horisonters
alla gryningar
simmar i ögats
röda salta hav

Fötter växer med åren
liksom näsan
Rocken blir kortare
och näsan längre
betydligt längre

Alokalokålit