På juldagsmorgonen 1999 gick Allan bort. Han lämnar efter sig en gammal tid, fem syskon och troligtvis en massa pengar. Han och Sven levde här i Västerplana på Storegården hela sitt liv. Dom var som fastvuxna i den röda stenen här uppe på kullen. Som ”vädergubbar” fanns det alltid en kärleksfull kontakt med naturen, molnen och vindarna. Sista gången Allan ringde mig var bara några dagar före jul. Han önskade en grön jul. Inte det vanliga slasket. Det förvånade mig lite men om man tänker efter så är det väl inte massa tung snö som en gammal man önskar sig i första taget. Allan blev 85 år. Vi pratade med varandra en hel del under åren. Han ringde ofta för att fråga om jag inte behövde gräsklipparen när han förstod att vårt gräs var långt. Han höll reda på mycket. Som vår kattvakt tror jag han trivdes stort. Han fick tillfälle att gå omkring här i trädgården och se på alla blommorna. Vattna och njuta . En torr sommar då vi troligtvis hade varit på en kort semester, kanske till Danmark , kom vi hem till granna stora friska blommor. Det var mycket arbete bakom den prunkande grönskan.
Eftersom Allan var tvungen att korsa stora landsvägen blev katterna överkörda en efter en. Ofta när vi inte var hemma hände det att katterna dog. Nog tror jag att dom ville följa med Allan hem eller kanske möta honom på morgonen. Ja – nu är det slut. De båda fina vädergubbarna här uppe i Västerplana är borta. Det blir inte riktigt sig likt längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar