I akt och mening att stiga tillbaka några sekel i
vårt lands historia företog hustru, hund och jag
en resa. Målet var resterna av den sägenomspunna
och för all del också från vetenskapligt
håll omstridda kungsgården Gum. Området i
den södra delen av Kinnekulle ruvar sannolikt på
hemligheter och sanningar om var en gång Sveriges
vagga stod. Minnessäkra läsare erinrar sig säkert
rallarsvingarna då företrädare för västgötaskolan och
vetenskaparna i exempelvis Uppsala, stundtals serverade
varandra heta smockor och ordflöden om var
vårt lands ursprung fanns att finna. Visst, sanningen
ska segra! Även om det snart gått ett kvarts sekel sedan
striden om Gums funktion och existens upprörde
känslorna, tycks viljan att hitta svar på många frågor
börja spira igen. Mystikens förtrollning och för all
del också vissa ockulta skeenden ska vi inte lämna i
outredda dimmors töcken!
Vår resa blev i ett avseende inte helt lyckad. Vi hittade
helt enkelt inte platsen. Men den sagolika Kinnekullebygden
log underfundigt
emot oss och över alltihopa
lyste moder sol. Då vi passerade
Västerplana påmindes
jag om att här bodde och verkade
sedan flera år musikern,
producenten, kompositören
Lasse Dahlberg och hans
hustru, skådespelerskan,



sångerskan och producenten
Biggan Dahlberg. Lasse, Forshemsgrabb
som jag, är en av tre bröder, alla i vuxen
ålder verksamma inom kultursfären. Familjen var
bosatt i Prästgården då pappa Åke var kyrkoherde och
ibland också vikarierande lärare i Forshems folkskola.
Hans lektioner minns jag ännu. Igen kunde som Åke
Dahlberg förklara knepiga ords innebörd och betydelse
för vetgiriga elever i klasserna tre och fyra.
Hemkommen till skrivarrummet vid Brommösund
tog jag mej för att via telefon ringa till Lasse!
Kanske han, som i stort sett bodde granne med Gum,
kunde ge mej rätt vägbeskrivning. Det kunde han! Nu
blev samtalet i stort inriktat på Lasses och Biggans
musikaliska verksamhet, deras olika engagemang och
samarbetet med bland annat Barbro Lindgren, som
skrivit texterna till visor på en cd med titeln Solen
hetnar och havet slår.
Resan till Gum får anstå. Nu när vårvärmen dallrar
över våra kobbar och skär lyssnar jag på Lasse Dahlbergs
koral För de medeltida kyrkorna på Kinnekulle.
Verket finns på en annan cd med titeln Hej Kinnekulle
och är ur filmen Bröderna Lejonhjärta. Hade
inte historien om Gum fått ut oss på vägarna så hade
jag inte haft möjligheten att sammanföra Lasses
musik med minnen från en bygd i skuggan av det
blommande berget där vår, hans och min, barndom
förflöt!
Det finns många anledningar att besöka Kinnekulle
i helgen, under årets Vårrunda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar