torsdag 19 januari 2017

Olle Karlsson skrev förra året

I akt och mening att stiga tillbaka några sekel i vårt lands historia företog hustru, hund och jag en resa. Målet var resterna av den sägenomspunna och för all del också från vetenskapligt håll omstridda kungsgården Gum. Området i den södra delen av Kinnekulle ruvar sannolikt på hemligheter och sanningar om var en gång Sveriges vagga stod. Minnessäkra läsare erinrar sig säkert rallarsvingarna då företrädare för västgötaskolan och vetenskaparna i exempelvis Uppsala, stundtals serverade varandra heta smockor och ordflöden om var vårt lands ursprung fanns att finna. Visst, sanningen ska segra! Även om det snart gått ett kvarts sekel sedan striden om Gums funktion och existens upprörde känslorna, tycks viljan att hitta svar på många frågor börja spira igen. Mystikens förtrollning och för all del också vissa ockulta skeenden ska vi inte lämna i outredda dimmors töcken! Vår resa blev i ett avseende inte helt lyckad. Vi hittade helt enkelt inte platsen. Men den sagolika Kinnekullebygden log underfundigt emot oss och över alltihopa lyste moder sol. Då vi passerade Västerplana påmindes jag om att här bodde och verkade sedan flera år musikern, producenten, kompositören Lasse Dahlberg och hans hustru, skådespelerskan, sångerskan och producenten Biggan Dahlberg. Lasse, Forshemsgrabb som jag, är en av tre bröder, alla i vuxen ålder verksamma inom kultursfären. Familjen var bosatt i Prästgården då pappa Åke var kyrkoherde och ibland också vikarierande lärare i Forshems folkskola. Hans lektioner minns jag ännu. Igen kunde som Åke Dahlberg förklara knepiga ords innebörd och betydelse för vetgiriga elever i klasserna tre och fyra. Hemkommen till skrivarrummet vid Brommösund tog jag mej för att via telefon ringa till Lasse! Kanske han, som i stort sett bodde granne med Gum, kunde ge mej rätt vägbeskrivning. Det kunde han! Nu blev samtalet i stort inriktat på Lasses och Biggans musikaliska verksamhet, deras olika engagemang och samarbetet med bland annat Barbro Lindgren, som skrivit texterna till visor på en cd med titeln Solen hetnar och havet slår. Resan till Gum får anstå. Nu när vårvärmen dallrar över våra kobbar och skär lyssnar jag på Lasse Dahlbergs koral För de medeltida kyrkorna på Kinnekulle. Verket finns på en annan cd med titeln Hej Kinnekulle och är ur filmen Bröderna Lejonhjärta. Hade inte historien om Gum fått ut oss på vägarna så hade jag inte haft möjligheten att sammanföra Lasses musik med minnen från en bygd i skuggan av det blommande berget där vår, hans och min, barndom förflöt! Det finns många anledningar att besöka Kinnekulle i helgen, under årets Vårrunda!

Inga kommentarer: