Trött men
lycklig!
Så vill
Biggan Dahlberg beskriva hur hon känner sig idag efter att ha rott iland det
största teaterprojekt som någonsin dragits igång i Lidköping.
Som
producent, d v s ytterst ansvarig för administrerandet av musikalen Romeo och
Julia, har Biggan naturligtvis fått dra det tyngsta lasset.
Och som om
arbetet med själva ihophållandet av det stora musikteateräventyret inte givit
benne mer än nog att pyssla med så har hon dessutom tagit på sig en av de
viktigaste och mest krävande rollerna i föreställningen, rollen som Julias
amma. För hon var den enda som hade tid till det!
Biggan har
haft fler bollar i luften än vad som kan anses ligga inom mänsklig förmåga
att hålla reda på. Men lugnt och metodiskt har bon plockat ner dem, en efter
en.
Det hela
började egentligen den 22 december 1993 när Biggan erbjöds och accepterade
johbet som ledare för det stora kulturprojektet KLIV -94 i Lidköping.
Hennes
uppgift bestod i att engagera sa många arbelslösa kulturarbetare och andra
som de för kulturen öronmarkta projektpengarna kunde tänkas räcka till samt
att ge dem meningsfulla, utvecklande och "nytändande", uppgifter
att bita i. En rad olika aktiviteter med kulturella förtecken gjorde
Lidköpings eget kultur år till en stor framgång och en stimulerande injektion
för kommunens kulturliv.
När det
framgångsrika KLIV-projektet var officiellt avslutat gällde det förstås attt
förvalta det ökade kulturintresse bland Lidköpingsborna som projektet
genererat. Och Biggan hade bra framförhållning. Reda under förra våren
började hon och Lasse Dahlberg, kompositör och körledare förbereda
uppsättningen i Lidköping av musikalen Romeo och Julia.
Biggan och
Lasse började med att samla kring sig en liten kärna av goda vänner,
intresserade av att få sjunga och spela teater. Vännerna tog med sig sina
vänner som tog med sig sina vänner som tog med sig... Idag är bortåt hundra
personer i västra länsdelen på ett eller annat sätt engagerade i
musikteatern! För att hålla ordning på det stora gänget har Biggan haft stor
nytta av sin utbildning som fritidspedagog. Och han må vara hur
"ute" som helst i vissa pedagogiska kretsar, men Biggan arbetar
troget efter den modell den franske pedagogen Celestin Freinet skapade, den
så kallade ansvarspedagogiken:
Man tar
gemensamt ansvar och fattar gemensamma beslut. Sedan väljer man själv de
arbetsuppgifter man tror sig kunna klara av - och man KLARAR av dem! Man
sviker inte andra genom att smita undan självvalda åtaganden. Tyckte Freinet.
Och tycker Biggan. -Till det mest fantastiska i jobbet med Romeo och Julia
hör att så många med varierande bakgrund har kunnat samlas och hålla ihop så
fint inför en gemensam och stor arbetsuppgift, säger Biggan. Samtidigt som
Biggan och lasse började dra ihop ensemblen till musikalen krattade de ochså
manegen för den kulturförening som bildaades i höstas och som fick
"ärva" kulturprojektets namn "Kliv-94". Det fanns
förvisso en och annan pekuniärt försiktig person som hickade till när Biggan
meddelade sitt beslut att sjösätta det stora musikalprojektet och låta det
flyta för i inledningsskedet tämligen så lösa boliner.
- Men vad
Farao!, säger Biggan Om man aldrig skulle våga dra igång någonting förrän man
har full kostnadstäckning så skulle ju aldrig någonting bli av! Man får
naturligtvis inte vara ekonomiskt lättsinnig. Men problemen löser man i takt
med att de uppstår.Man måste respektera en person med den inställningen. Och
som amatör körsångare måste man förstås respektera en person också som själv
har sjungit med Postflickorna....
(Reportage:
Bodil Hanell)
|
|
|
torsdag 12 december 2019
Biggan om Romeo och Julia på KLIV-teatern
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar