torsdag 12 december 2019

Biggan om Romeo och Julia på KLIV-teatern


Trött men lycklig!
Så vill Biggan Dahlberg beskriva hur hon känner sig idag efter att ha rott iland det största teaterprojekt som någonsin dragits igång i Lidköping.
Som producent, d v s ytterst ansvarig för administrerandet av musikalen Romeo och Julia, har Biggan naturligtvis fått dra det tyngsta lasset.
Och som om arbetet med själva ihophållandet av det stora musikteateräventyret inte givit benne mer än nog att pyssla med så har hon dessutom tagit på sig en av de viktigaste och mest krävande rollerna i föreställningen, rollen som Julias amma. För hon var den enda som hade tid till det!
Biggan har haft fler bollar i luften än vad som kan anses ligga inom mänsklig förmåga att hålla reda på. Men lugnt och metodiskt har bon plockat ner dem, en efter en.
Det hela började egentligen den 22 december 1993 när Biggan erbjöds och accepterade johbet som ledare för det stora kulturprojektet KLIV -94 i Lidköping.
Hennes uppgift bestod i att engagera sa många arbelslösa kulturarbetare och andra som de för kulturen öronmarkta projektpengarna kunde tänkas räcka till samt att ge dem meningsfulla, utvecklande och "nytändande", uppgifter att bita i. En rad olika aktiviteter med kulturella förtecken gjorde Lidköpings eget kultur år till en stor framgång och en stimulerande injektion för kommunens kulturliv.
När det framgångsrika KLIV-projektet var officiellt avslutat gällde det förstås attt förvalta det ökade kulturintresse bland Lidköpingsborna som projektet genererat. Och Biggan hade bra framförhållning. Reda under förra våren började hon och Lasse Dahlberg, kompositör och körledare förbereda uppsättningen i Lidköping av musikalen Romeo och Julia.
Biggan och Lasse började med att samla kring sig en liten kärna av goda vänner, intresserade av att få sjunga och spela teater. Vännerna tog med sig sina vänner som tog med sig sina vänner som tog med sig... Idag är bortåt hundra personer i västra länsdelen på ett eller annat sätt engagerade i musikteatern! För att hålla ordning på det stora gänget har Biggan haft stor nytta av sin utbildning som fritidspedagog. Och han må vara hur "ute" som helst i vissa pedagogiska kretsar, men Biggan arbetar troget efter den modell den franske pedagogen Celestin Freinet skapade, den så kallade ansvarspedagogiken:
Man tar gemensamt ansvar och fattar gemensamma beslut. Sedan väljer man själv de arbetsuppgifter man tror sig kunna klara av - och man KLARAR av dem! Man sviker inte andra genom att smita undan självvalda åtaganden. Tyckte Freinet. Och tycker Biggan. -Till det mest fantastiska i jobbet med Romeo och Julia hör att så många med varierande bakgrund har kunnat samlas och hålla ihop så fint inför en gemensam och stor arbetsuppgift, säger Biggan. Samtidigt som Biggan och lasse började dra ihop ensemblen till musikalen krattade de ochså manegen för den kulturförening som bildaades i höstas och som fick "ärva" kulturprojektets namn "Kliv-94". Det fanns förvisso en och annan pekuniärt försiktig person som hickade till när Biggan meddelade sitt beslut att sjösätta det stora musikalprojektet och låta det flyta för i inledningsskedet tämligen så lösa boliner.
- Men vad Farao!, säger Biggan Om man aldrig skulle våga dra igång någonting förrän man har full kostnadstäckning så skulle ju aldrig någonting bli av! Man får naturligtvis inte vara ekonomiskt lättsinnig. Men problemen löser man i takt med att de uppstår.Man måste respektera en person med den inställningen. Och som amatör körsångare måste man förstås respektera en person också som själv har sjungit med Postflickorna....
(Reportage: Bodil Hanell)
 
 

Inga kommentarer: