Tankar om skillnaderna då och nu – som jag ser det. Och om vilken kamp, vilken linje som är övergripande för våra liv och vår framtid. Och för "Johanna 2020".
Under första hälften av 1900-talet var världen långt borta. Människorna såg för sina ögon och kände i sina kroppar vad som behövde göras: förbättra bostäder och arbetsförhållanden, sjukvård och skola för alla, ja ni vet, kampen för välfärdssamhället. I den kampen var socialdemokratin (och i viss mån också kommunister och liberaler) drivande. Fackföreningarna var den andra viktiga kraften i förändringsarbetet. Invigningen av Bolinderbyn kan man se som en symbol för hela det svenska välfärdsbygget. Drömmen om jämlikhet tycktes på väg att bli sann. Huvudmotsättningen för att gå vidare och framåt mot större jämlikhet och mer rättvist välstånd fanns i Sverige, man bekämpade giriga arbetsgivare och reaktionära krafter inom landet.
Idag, 2019 ser jag en annan bild. Från att lokalsamhället och Sverige var navet för livet är vi nu globaliserade, vare sig vi tycker om det eller inte. Vi lever i ett nätverk där "marknaden" håller i klubban. Våra vardagsliv är uppbunda till mantrat ökad konsumtion-ökad- produktion = vinster för företag o aktieägare samt skatteintäkter som ger möjlighet till fortsatt välfärd.
Vi kanske vill låtsas att vi står utanför den här marknadskarusellen men våra liv och våra vanor har anpassat sig till att t.ex handla på nätet – varor som fraktas över klotet – och skicka tillbaka det som inte passar – återigen kors och tvärs över klotet. (Gratis retur för kunden men vad är kostnaden för kliotet?)
Just nu ser vi extremt tydligt vad priset för detta är. Jordens ändliga resurser har snart slukats (skogar, mineraler, olja etc). Växthuseffekten... ja ni vet.
Just nu ser jag den folkliga, utomparlamentariska upprördheten och viljan att förändra det som är på väg att dränka/ kväva/förgifta oss som den viktigaste kraften.
I pjäsen är det Maya som är förgrundsgestalt för den kampen. Vi ser tanter på balkonger son instämmer med henne och skolbarn som kommer till morgonaktionen på parkeringsplatsen. Men Maya är navet.
Dom som först drabbas är dom som inte kan köpa sig trevliga bostäder och trevliga liv – som Kalle & Johanna och dom andra inflyttarna på Bolinder strand.
Dom drabbade i Kallhäll finns i skyddsrummet, arbetslösa, skyddssökande, ensamstående med dålig ekonomi som Jossan och hennes dotter. Sonen har hittat sin karriärstege i det kriminella gänget.
Klass- och rättvisefrågor är med nödvändighet globala idag: det är inte vi i den rika världen som i första hand drabbas av höjda havsnivåer alt torka som omöjliggör allt jordbruk.
Det har funnits många folkvandringstider i historien, kanske står vi nu i starten av en sån? Många civilisationer har gått under p.g.a rovdrift som tillåtits pågå tills inget mer fanns att ta ut. Jordar som eroderade till följt av total skogsavverkning, utfiskning m.m.
Den slutgiltiga dödsstöten för såna civilisationer har ofta varit att man inte förmått analysera det nya läget, man har bara kört på i gamla mönster tills siste man/kvinna dog. Att man inte förmått samarbeta med grannar och andra folkgrupper utan istället tagit dyrbara resurser till krigföring har också varit orsak till slutgiltig undergång. Ja det finns mycket intressant i historien som ger tankar om var vi står idag.
I akt 1 1912 - 1940 är huvudmotsättningen förstås den mellan arbete och kapital. (Vi får ju t.o.m se patron Bolinder med hög hatt som vi är vana att motståndaren ska skildras.)
I akt 2 bär motståndaren inte nån hög hatt...
I kampen för ökat välstånd har den globala marknaden satt sig i högsätet. Vi vande oss under decennierna att tänka att ökad produktion förutsätter ökad konsumtion vilket ger utrymme för välfärdssatsningar som ska utjämna klassklyftor. Att de allt snabbare snurrande hjulen innebar ett hot mot jordens resurser och förutsättningar som biologisk miljö insåg vissa redan på 40 och 50-talen (Rachel Carsons "Tyst vår" t.ex) Men det var exklusiva röster i marginalen. Några klädde sig i svart men det påverkade ingenting.
Nu finns det globala i det lokala. Världen finns i Kallhäll. Människorna måste slita sig från sina sköna balkonger och komma ut ur de invanda kokongerna. Där vi alla lever i den rika världen.
Helst innan det är för sent. Det ser jag som huvudlinjen.
CM 19-09-26
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar