Torr och så törstig

Torr och så törstig
tråkig och varm
blombladen vissnar
och gräsgula fälten
liknar mest
ökensand

Saftiga frukter
mogna och söta
färgerna brinner
i rödgula lågor
och luft som av
spegelkristall

Vit är vilan
i kyla och vind
elden värmer
ditt kakel
kinderna glöder
åkrarnas fåror
rodna

Hon kommer
savig och varm
knoppar som fuktar
mot ljuset
det strilar ett hopp
och naturen vet
hur att öppna
ett fönster i huset

(Erik Klyka 1981)