Hon är det

En ny "Erik Klyka" från mitten av 80-talet

Hon är det

Hur långt kan hon nå
långt bortom bergen
bort över skogen
över berget vid horisonten
hon går eller rullar springer eller rusar
vita och grå sommarmoln
fulla av bomullsmjuka fickor
får henne att leka
gömma sig
hoppa eller bara ligga
i en sorglös mjuk oändlighet
men det finns mörka stråk
hotfullt blåa alldeles under
tänk om hon faller ner
i en hink vid husknuten där borta
eller om molnen öppnar sig
och ett eldspjut bränner upp henne
på en kort sekund
men nej
hon hoppar vidare i yster lek
flyger över vatten
tusen blänkande vattenögon ser hon
mjuka gröna kullar och rapsgula fält
hästar i hagen ser hon
och kor
hon har styrkan och kraften
vidare vidare villividare
till huvudstaden vill hon
där det vimlar av ord
där orden biter och slåss
eller gömmer sig i förtvivlans
mumlande mäktiga munnar
där orden organiserar sig i stora hus
där orden har makt och finess
där mikrofonerna bugar sig
bockar och niger för att passa upp
på alla dessa fantastiska ord
men ändå i allt detta
vimmel
lyser hon klart och starkt
för hon är ordet som alla längtar efter
hon vet det väl
alla väntar på henne
vidare vidare villividare
hon skrattar och gråter och skrattar igen
för ingen kan vara lyckligare
nej ingen kan vara olyckligare
för hon lever
hon är det
nu
(Erik Klyka 1/7 1985)