Mikael Raatikainen gåramålare

Mikael Raatikainen Gåramåleriet som konstform växte fram runt sekelskiftet,troligtvis i Skåne, och slutade i samband med andra världskrigets utbrott. Efter det ersattes konstformen av flygfotografering. Gåramålarna levde ett kringflckande och ganska speciellt liv då´de gick från gård till gård och gjorde sina målningar. Tavlorna gjordes på beställning och under tiden arbetet pågick bodde målaren i någon lada eller uthus på gården de målade av. Priset på en målning uppges ha varit mellan 20-27 kronor, den lägsta summan avser troligen dubletter vilket ofta gjordes för att skickas till släktingar i Amerika. Namnet Raatikainen lever fortfarande kvar i minnet än idag efter många ja,hundra år. En del av hans tavlor är upphängda på hedersplats i finrummet i huset som är avbildat medan andra har lämnat gårdarna efter generationsskifte och försäljning. Tavlorna är mycket uppskattade och affektionsvärldet är högt. Mikael Raatikainen målade alltid i olja, alltid på duk och alltid i stort format. Västegötlands museum i Skara och många andra vill gärna veta mer om Raatikainens tavlor. Nordiska museet noterar dem nämligen som kulturhistoriska dokument. Men vem var gåramålaren Mikael Raatikainen? Han var född i finska Karelen och emigrerade till Sverige 1903. Han kom till Skaraborg där han fick en fristad i Öglunda prästgård hos komministerfamiljen Thörngren, där fru Thörngren var finska. Omkrin 1910 arbetade han något tid som målare vid porslinsfabriken i Lidköping. I Kärr i Öglunda finns en gåramålning signerad 1910, annars är de flesta bilderna som finns i Öglundahemmen målade omkring 20-talet. Så här beskriver Ingvar Körk Raatikainen: Han var stubbhårad, förde svart mustasch, bar ständigt bredbrättad hatt och spetsbyxor. Därtill långa strumpor, nervikta över knät för mönstrets skull, på fötterna smorläderskänger. Han talade svenska med finsk brytning.Han målade de grönaste gräsmattor som står att finna på denna sida de saligas ängder. Han var en i många stycken märklig och i någon mån gåtfull man. Han hette Mikael Raatikainen........ Ordet gåramålare, som är av skånskt ursprung,har vi i Västsverige lättsinnigt övertagit utan att tänka på att ordet gåra i Västergötland betyder gjyttja...... Mikael Raatikainen kunde baka goda winerbröd. Det sas att han varit sockerbagare i Karelen innan han som tjugoettåring kom till Sverige. Hans fasta punkt i det nya landet blev Öglunda prästgård där pastorn var gift med en finska.Mellan 1905 och 1935, med några avstickare till Borläne och Halland, verkade han i Västegötland och försträdesvis i Skaraborg. På Varaslätten är inte frågan om det finns en Raatikainen i huset. Frågan är var den hänger.....