Björn Isfält

Björn Isfält Hur lärde ni känna varandra? Vi träffades 1965 på Sveavägen i Stockholm. Han gick på ”Ackis” och jag läste på Stockholms universitet. Jag ville bli musiker så vi blev goda vänner direkt! Jag köpte en cello och askulterade hos Björn. Sen träffades vi nästan varje dag för att spela in låtar på Björns Tamberg –bandspelare. Han hade en liten ”melodibok”med egna låtar, han kompade på gitarr och jag spelade melodin på blockflöjt eller tvärflöjt. Det var roligt och vi kände lust att skriva att vara kreativa. Hur var han som person? Med sin starka utstrålning och varma humor var det alltid roligt att träffa Björn. Han var inspirerande, nyfiken och kreativ! Hur var han att arbeta med? Vårt samarbete började i slutet av 60-talet med att spåna och spela in ur Björns ”melodi-bok” i en lägenhet på Skeppargatan i Stockholm. 1969 åkte Björn till London för att studera cello och jag till Paris för att studera flöjt. När 70-talet kom så startade vårt samarbete som kompositörer och låtskrivare ”på riktigt”. Vi var båda klara med utbildningen och vi sågs mest varenda dag. Som ”Björn och Lasse” fick vi många jobb både för SvT, Radion, Rikskonserter, Teatrar m.m. Det blev en hektisk och rolig period. Alla ville ha ”vår musik”! Vi träffades på förmiddagen för att planera ”plaplaplanera” som vi sa. Vi delade på uppgifterna fifty fifty ungefär, skrev musiken var för sig och träffades på inspelning ofta i Björns studio i Gamla Enskede eller i Sveriges Radios studio på Lästmakargatan. Vi ringde till riktigt bra studiomusiker när vi behövde det. Björn spelade alltid bas, jag piano och flöjt. Det fanns en stor genorositet hos Björn. Det blev sällan elle aldrig konflikter. Ofta var vi så sugna på att spela in musik så det blev mer än vi behövde..... Hur såg han på sitt eget arbete? Som ett stort proffs! Han tvekade aldrig över sin förmåga att skriva bra musik, inte minst starka ledmotiv till film och teater. Varför tror du att han blev så framgångsrik? Björn hade, som sagt, en liten tidig ”melodi-bok” som han skrev under sin tid på Ackis. Ur den boken hämtade han sina teman till filmer och teatrar under hela sitt yrkesliv som kompositör. Boken blev hans ”melodi-bibel” Jag vet t.ex. att Roj Andersson fick ta del av boken innan ”En kärlkeshistoria” och valde temat därifrån. Att Björn blev så framgångsrik beror dels på att han byggde en toppmodern studio i Gamla Enskede där vi spelade in vår musik och att han var bra på allt det tekniska, men framför allt, att hans musik är folklig, humoristisk, genial och aldrig banal. Hans musik i film efter film bär upp scenerna och ger filmen en egen karaktär. Hans har varit en stor inspirationskälla för många filmmusik kompositörer! Man känner genast igen ett ”Björn Isfält tema”. Hans personlighet kommer fram. Eller som Staffan Westerberg sa en gång. Björn! Du är ett geni! /// Lasse Dahlberg 17 maj 2017