blåser förbi
på den asfalterade
kyrkogårdsgången
ljudet rister från igår
och påminner mig
om trumslagarens
dansande cymbaler
i Fellinis 8 ½
Nya löv väntar på
att kasta sig ut i livet
veckla ut sig och dricka
solens droppar
som doppar sig i allt
till och med blinda grottors
bleka varelser är
sol från igår
men över dessa djup
blåser värmen upp skjorta och blus
krymper alla kjolar med sin heta lust
leker fötterna ur lädret
smyger med kutig rygg över grusgången
vinterhudens tunna sula
springer skrattande mot september
Flaggstången spricker på våren
flagnar under naglarna och avslöjar en grå röta
men tjolahopp! Flaggan i topp!
förvånade gräs-stjärnor gnuggar sina gula pupiller
rodnar som unga flickor mot solen
inga fräknar
men en vit plastpåse seglar mellan träden
det torra ljudet liknar höstlövets
Krita hes krita vita kåpa
vit som lim
det knakar svagt från de döda
under jorden jag sitter
jag vill upp!
Den vita påsen flyger
som en ren kåpa
jackan med nycklarna får plats
bördan är lätt
ändå rinner en strimma blod på pannan
från dessa välsignade strålar
april 987
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar